Johannes Arvidsson

Låt oss tala om kvarnar. Fram till slutet av det första årtusendet tror man att befolkningen, läs kvinnorna, mest använde en handkvarn i anslutning till hemmet. Men med ökande kontakter med brittiska öarna och nordvästeuropas fastland spred sig kunskapen att utnyttja kraften i vårflod och höstregn på ett smart sätt. I små bäckar och åar kunde en vattendriven kvarn enkelt byggas av material som fanns nära till hands. Trä och stockar användes för att bygga drivhjul, kvarnstenar togs ut i lämpligt berg och allt kompletterades med enkla järnbeslag. Bykvarnen var född. På riksspråk heter den skvaltkvarn, men här i vår del av landet hette den fjäderkarlkvarn eller rättare fjärkallkvärn. Konstruktionen och tekniken att bygga var så pass enkel att gemene man, läs man, kunde sköta dem. Men det fanns också mer avancerad teknik men den krävde mer av både kunnande och kapital. Kapitalet ägde kyrkan, adeln och borgerskapet, kunnandet att bygga och sköta de större hjulkvarnarna kom säkert med klostrens lekbröder och senare andra specialister.

Nu närmar vi oss 16-1700-talet och Bäveån i våra gamla hemtrakter runt Uddevalla. Längs Bäveån fanns ett antal hjulkvarnar som sköttes av professionella mjölnare eller möllnare som det står i våra kyrkböcker. När Bäveån närmar sig Uddevalla har den samlat på sig vattenkraft från Herrestadsfjället och Öresjö. Runt Uddevalla fanns kvarnar på Kuröd, Kytan /Eriksfors), Fossum, Esperöd, St Anne kvarn och vid kvarnfallet vid kyrkan. Dessa kvarnar var nog till största delen sågkvarnar och i mindre grad mjölkvarnar. Från Uddevalla exporterades sågat timmer från Värmland och Dalsland ut i Europa.

Vid Eriksfors kvarn arbetade vår anfader Johannes Arvidsson som möllnare under större delen av sitt yrkesliv. Han växte upp på torpet Svartbäcken som ligger strax norr om Bjursjön i Uddevalla. I boken Mot havet : berättelsen om två åar i Bohuslän citerar Bengt Nordlunden uppteckning från 1676 så här om Svartbäcken:
En bäckeqwarn, som till halfdelen lyder till nästa torp Gnällen och är intet av stort värde, kan allenast gå höst och wår, när stark vattenflod är.
Och redan under 1600-talet bodde Johannes och hans/våra anfäder på gården Svartbäcken. 1634 föddes Arfved Olsson på Svartbäcken, farfarsfar till Johannes.  Och där fanns en kvarn!

Johannes är född 1754. Han får som många andra ungdomar ge sig ut i världen och tjäna som dräng och kommer till gården Kvarnängarna (!) i Lane Ryr socken. Där träffar han en piga som heter Maria Svensdotter. Hon kommer från gården Skarbo i Frändefors, kanske är det släktingar till Johannes eller till Maria som äger gården Kvarnängarna?

De gifter sig i början av februari 1775 och två månader senare kommer deras första barn Kirsten, för övrigt det enda av deras sex barn som lever till vuxen ålder.
De återvänder sedan till Uddevallatrakten och genom en farbror får Johannes arbete på Eriksfors kvarn, den som också kallas Kytan. Senare arbetar han också som möllnare både på Kuröds och Esperöds kvarn (några hundra meter från Lyckevägen där vi växte upp). Sågverkstekniken utvecklades under 1700-talet och kanske fick Johannes vara med om den stora förbättringen som skedde när man kunde såga upp stocken med flera tunnare sågar samtidigt fästade i en ramsåg, jämfört med de äldre handsmidda sågarna som visserligen sågade upp stocken, men åstadkom ett centimetertjockt snitt i trädstammen och massor av sågspån som följd. 

Johannes dör 1821 i Esperöd av "ålder". Förmodligen utsliten av sitt arbete. Möllnare kunde nog ha ett bra jobb när forsen var lagom stark, när trähjulen vred sig någorlunda gnisselfritt, när trästockarna inte vrenskades, men när den tunga kvarnstenen skulle lyftas och skärpas eller när sågen fastnade i stocken eller när isen gick upp på vårkanten och proppade igen flödesrännorna var det ett både tungt och farligt arbete.

Maria lever några år till och när hon dör bor hon också på Esperöd .

Om släktforskning
Ibland är det svårt att följa en person i källorna. Vår Johannes har kallats omväxlande Johannes, Johan, Jon och Jan. Johannes hade dessutom två bröder som var döpta till Jon respektive Johan. Jag hoppas att jag har följt rätt Johannes liv!

Johannes är vår mormors mormors far

Född: 24 maj 1754 på gården Svartbäcken, i Bäve

Gift: 5 februari 1775 Kvarnängarna, Lane Ryr

Död: 26 juni 1821 på Esperöd, Bäve socken

Översta fotot från Digitalt Museum

Andra fotot Photograph © Andrew Dunn, 1992.

Fotot på ramsågarna är hämtade från Skellefteå museum

Filmen är tagen av mig där Eriksfors/Kytans mölla låg. Idag ligger den under bron vid Bratteforsleden väg 44.