Lars Andersson Lindh
I vår släkt finns det många knektar, dragoner eller båtsmän, men även om man var militär så brukade man jorden på sin torva precis som alla andra. Även de högsta befälen var knutna till kronans gårdar som de tillträdde och avträdde när de befordrades.
Den som har den högsta militära rangen bland "de våra" är Lars Lindh. Han dyker upp i rullorna 1698 och då är han korpral. Lars Andersson Lindh kommer från Västergötland. Han befordras så småningom till förare och som sådan avslutar han sin militära bana 2 augusti 1716. Som befäl verkade han i alla år för Bullarens och Sörbygdens kompani inom Bohusläns dragonbataljon eller de Gröna Dragonerna. Var han hade meriterat sig för korpralskapet innan han dyker upp i rullorna vet jag inte (ännu). Och varför en västgöte i Bohuslän kanske man undrar. 1658 hade Sverige erövrat Bohuslän i fredsuppgörelsen i Roskilde. Men Bohuslän hade varit norskt och därmed danskt territorium sedan tidernas begynnelse. Så frågan var om man kunde lita på bohusläningarnas lojalitet med de svenska kungahuset? Lösningen på det problemet blev att man plockade in både knektar och befäl från det riktiga Sverige.
Slutet av 1600-talet och början av 1700-talet var en orolig tid. Sverige hade erövrat flera delar från Danmark, bland annat Bohuslän 1658 och nu gällde det för kungen att mota bort alla som ville åt Sverige för att ta tillbaka förlorat land. Karl XI och Karl XII hade mäktiga fiender runt sig: Polen, Ryssland, Preussen, Danmark-Norge. Krig kostar så det gäller att fördela ut kostnaderna men ändå behålla lojaliteten till kungen. Karl XI skissade fram ett system där alla bönder i Sverige i mindre grupper om 3-5 bönder, en så kallad rote, skulle utrusta och bekosta en knekt, en ryttare eller en båtsman mot vissa skattelättnader. Soldaterna skulle alltid vara redo att strida med kort varsel så övningar skulle äga rum regelbundet. Utrustningen, både vapen och uniformer skulle också vara enhetliga och både soldattorpen och officersbostäderna skulle vara av en viss standard. Detta tog ett antal år att genomföra, men vid sekelskiftet 1700 var allt i stort sett klart. Sverige hade nu en av Europas största och mest vältränade arméer och dessa kunde då sättas in i striderna för att hålla alla erövrade områden. Och inte minst Karl XII utnyttjade detta faktum, krigen har gått till historien som Stora Nordiska kriget. Det avslutas med dödskottet i Fredrikshald november 1718.
Och precis under denna tid verkar Lars Lindh. Han föddes 1671 någonstans i Västergötland. Han kan läsa och skriva. Allt detta får man veta när man läser Generalmönsterrullorna. Han gifter sig i Svarteborg 24 november 1700 med Karin Olufsdotter. De bor först på gården med det vackra namnet Duveskär och där föds deras första barn Anders, sedan flyttar familjen till korpralsbostället Lilla Dingvall där Petter (som blir vår anfader) föds, därefter Olof och Elisabeth. Johan föds i Naverstad och deras sista barn Jonas föds i Sanne.
I Svarteborg, på Stenehed finns övningsplatsen för de Bullaren-Sörbygdens kompani. Regelbundet ska dragonerna öva och då ska både knektar och hästar leva och öva. Regementet har ca 1000 knektar som finns på soldattorp runt om i norra Bohuslän och omfattar bland annat kompanierna från Sotenäs, Stångenäs, Tanum, Bullaren-Sörbygden. 1709 sker ju katastrofen vid Poltava. Till skillnad från många andra regementen behövde inte de Gröna dragonerna tjänstgöra i krigstågen mot Ryssland, eller försvara de svenska besittningarna i norra Tyskland. Men 1709 skulle de Gröna dragonerna hålla gränsen mot Norge. Både 1716 och 1718 gör Karl XII försök på att erövra Norge och då är vår bataljon med, men 1716 ansökte Lars Lindh om avsked. Var han på något sätt medveten om vad som komma skulle, kan man undra?
Efter pensioneringen bosätter sig Lars Lindh med familj på gården Bergeröd i Sanne. Trots att han "bara" når högsta graden för underbefäl verkar han ha förhållandevis mycket pengar. Och hur och när får han det kan man undra? Kanske arv, kanske inkomst. I vilket fall ser han till att alla hans barn får goda möjligheter framöver. De bosätter sig på stora gårdar i Sanne. Sonen Olof som ändrar sitt efternamn till Lindfält bor på Ulkeröd där ju många av er har varit. Lars ställning är förmodligen något av herrskap för i kyrkböckerna refereras både Lars och så småningom hans söner som "Monsieur". Han verkar som kyrkvärd mellan 1729-1735 och får då förmodligen insikt i kyrkans räkenskaper med följd att han lånar ut pengar till kyrkan med 6 % ränta. Lånet inlöses 1743. Lars hustru Karin dör 1727 och Lars gifter om sig Margareta Maria Eriksdotter och får med henne två flickor, Katarina och Britta.
Jag undrar hur mycket Lars Lindh egentligen var integrerad i lokalsamhället i Sanne. Anledning till min undran är att varken Lars eller hans hustru Karin agerar faddrar i någon större utsträckning. Det tycker jag mig annars se i liknande sammanhang. Men familjen håller verkligen samman. De är faddrar till varandras barn, de döper barnen efter familjens namn i flera generationer. Lars är ju "svensk", "förmögen", ser till att hans barn hamnar på bra gårdar, lånar ut pengar till kyrkan. Kanske var beteckningen "Monsieur" ironisk? Min spekulation.
Lars dör sedan "vid pass 80 år" som det står i Sanne dödbok.
Han är vår farmors farfars morfars farfar
Född 25 juni 1671 i Västergötland
Gift 24 november 1700 med Karin Olufsdotter i Svarteborg och ca 1730 med Maria Margareta Olufsdotter
Död 7 november 1742 i Sanne
Ett foto från föreningen Bohus Dragoner får illustrera Lars Lindh (publicerad med deras kontaktspersons tillåtelse)
Bild är avfotograferat från tv-serien Sveriges historia, avsnittet om Det stora Nordiska kriget.
Tredje bilden visar kompanierna, från Bohusläns försvarsmuseum, foto K Wockatz
fjärde bilden foto på gården Dingvall hösten 2024, foto K Wockatz
femte fotot gårdskylten till Bergeröd, foto K Wockatz
