Justina Olsdot ter Ol ausson

Här möter vi den glada, godmodiga Justina. Hennes förnamn uttalades Justin, som Kerstin. Som andra flickor fick hon som första jobb utanför hemmet tjäna som piga och för Justinas del blev det hemma hos storasystern på gården Hogane i Krokstad. Men Justina hade andra planer. Vi träffar Eva Antonsson (en syssling) den 28 november 2019 och då berättar jag att jag håller på med släktforskning på Justinas sida. Eva är också barnbarnsbarn till Justina. Hon berättar att Justina så småningom gick i damskrädderilära i Uddevalla. Då gick hon till fots fram och tillbaka de fyra milen varje lördag och söndag mellan torpet Skogen i Hede och arbetet i Uddevalla.

Vidare berättar Eva att Justina hade köpt sig en symaskin i Uddevalla och skulle bära med sig den hem till Skogen. När hon kommit till Herrestad så började det hällregna: "Och jag mitt dumme nöt börja och springa!"
Damskrädderiyrket höll hon sedan på med ett 60-tal år ända tills någon vecka före sin död.

Faster Ann-Gret Nolin berättade att mormor Justina var och hälsade på i Rixö då och då när hon var barn. Det hörde jag aldrig att Nisse berättade, så det var kanske när han var "utflugen". I alla fall så bodde mormor Justina några veckor i taget i Rixö och då passade hon på att sy kläder till barnen och då var det nog bara Stig och Ture, Barbro och Ann-Gret som bodde hemma. "Kom in töser så ska jä måle dor" ropade mormor till oss, berättar Ann-Gret. Men vi stack och gömde oss för vi ville ju inte bli målade! Vi förstod ju inte vad hon menade. Inte ville vi blir målade! Måla= mäta.
Ann-Gret berättade vidare att mormor Justina snusade, och det tyckte ju flickorna var märkligt. Hon förvarade snuset i en Samarinflaska och drog upp snuset i näsan. Flickorna tyckte också att det var spännande att mormor målade sig. Hon tog rött kräppapper, fuktade det och tryckte sedan pappret mot kinderna så att hon fick "rouge" på dem. 

Ann-Gret berättade också att mormor hade sytt en fin, arbetad klänning och en jacka till en rik bondmora i Sörbygden. När det kom till betalning för arbetet så nämnde Justina sitt pris. Det tyckte köparen var alldeles för dyrt. "Då kan det kvitta med hela betalningen", sa Justina. Efter det fick hon den begärda summan.

År 1895 ingick hon äktenskap med lantbrukaren Anders Olausson i Gunnarsbo och bosatte sig där. Makarna fick 7 barn. Hon överlevde sin man med tolv år. De sista åren av sin levnad bodde hon hos dottern Augusta och hennes man Anders Johansson i Hajum.
I dödsrunan efter Justina står det att hon "var en med solskenshumör utrustad kvinna och ordet ”nej” kom sällan över hennes läppar då någon påkallade hennes hjälp". Vidare står det att:
"Personligen var hon en välvillig, försynt och redbar kvinna som gjort sig högt aktad och avhållen i vida kretsar".
Jag minns att pappa Nisse talade mycket varmt om sin mormor.

Hon är vår farmors mor

Född 7 mars 1866, torpet Kasen, Bön, Hede församling O län
Gift 8 december 1893 med Anders Samuel Olausson
Död 26 oktober 1947, Krokstads församling O län